Midnattsloppet

Vi var och tittade på midnattsloppet för några dagar sedan. Det var en riktig folkfest. Människor var glada, musiken var på hösta volym och trevliga vänner fanns att umgås med. Men det som gjorde största intrycket på mig var inte allt jippo kring loppet. Ljusorglarna, den höga volymen eller mängden människor utan det var de som kom i mål bland de sista. Där såg man kämparna. De som kom bland de första behövde inte anstränga sig så mycket som de som kämpade i sista gruppen. Jag såg åtminstone två par som såg ut att bestå av en gammal, vithårig och krum gammal man med sitt barnbarn. Glädjen på de som verkligen kämpat sig i mål gick inte att ta fel på.